Interviewing preschoolers: Facilitators and barriers to young children’s legal testimony
Att utreda brott mot förskolebarn i åldern tre till sex år utgör en stor utmaning för polis och åklagare. Utredningar av detta slag präglas ofta av brist på teknisk stödbevisning och inte sällan är barnets utsaga helt avgörande för att polisen ska kunna identifiera eventuella brottsoffer och gärningspersoner. Därtill ställs det höga krav på tillförlitligheten i barnets utsaga för att åklagare skall kunna väcka åtal och föra ett ärende vidare i rättsprocessen. I januari 2020 blev Barnkonventionen lag i Sverige. I artikel 12 fastslås att alla barn har rätt att få uttrycka sin mening i frågor som rör deras liv samt att hänsyn skall tas till barnets ålder och mognad. Denna princip gäller vid både polisutredningar och eventuella domstolsförfaranden. Förskolebarn vittnar generellt inte vid huvudförhandlingar i svenska domstolar, istället får rättens aktörer ta del av barnets utsaga genom deras förinspelade polisförhör. Kvaliteten på polisens förhör har därför en avgörande roll för det unga barnets möjlighet att få sin mening hörd. Föreliggande avhandling syftade till att studera förskolebarns vittnesförmåga genom att undersöka barnförhörsledares erfarenheter av att förhöra barn i olika åldrar (Studie I), granska domar i mål om sexuella övergrepp mot förskolebarn (Studie II) och studera hur förskolebarns utsagor påverkas av olika förhörstekniker (Studie III-V).
Läs avhandlingen här (extern länk)
